Det här inlägget kommer förmodligen att bli såväl rörigt som långt. Men jag tycker ändå att du ska läsa det speciellt om du har något emot innevånarna i bloggosfären eller bloggning som fenomen.
Jag vill börja med att ge drf, med bloggen Teflonminne, ett stort fång rosor, helt efter konceptet ”Give Credit Where Credit is Due”
Det behöver inte bara gälla grafik och texter, jag tycker överlag man allt för sällan ger ett tack eller visar uppskattning till sina ‘internetrelationer’.
Han satt åtskilliga timmar igår kväll och in på natten i försök att hjälpa mig då jag hade blivit utslängd från min egen blogg. Pratade ett långt tag med den engelska chattsupporten och påtalade på ett fint men bestämt sätt ‘var skåpet ska stå’.
För att göra en lång historia kort, så har jag i flera månader haft problem med bloggen och fått ett antal serverfelmeddelanden. Jag har inte orkat gå till botten med det, jag avskyr felsökning. Så efter 1 oktober, då jag började ta kontakt med supporten på one.com som inte ville hjälpa till, så har jag levt på hoppet i de få blogginlägg jag skrivit.
Igår fm. så kraschade det hela och jag blev utslängd från min egen blogg. Just det felet visade sig bero på pluginet Bad behavior. Använder du det, så se till att uppgradera. Vad jag förstår kan det ha något samband med om man samtidigt använder WP-Cache 2. Vilket jag installerade när jag uppgraderade till senaste wp. Huruvida detta har löst övriga problem återstår att se.
Men för att återgå till den röda tråden. Jag menar, har ni tänkt på hur bloggare, ja även bara läsare faktiskt ställer upp för varandra. Det pratas så mycket om tjafs, stalkers, troll osv. För att inte tala om att bloggosfären har inget ‘vettigt’ att tillföra. Inte ovanligt, så är det oftast det negativa som tar överhand och i ett sådant stort begrepp som internet, så hamnar det positiva i skymundan.
Jag skulle kunna länka otaliga exempel på hur okända människor hjälper och stödjer varandra via nätet. I mycket mer akuta situationer än en trasig blogg. Man bygger relationer oftast utan att känna personen bakom ‘aliaset’ och även de som använder sina riktiga namn förblir ofta anonyma som personer, såvida man inte träffas på en bloggträff eller dyligt.
Egentligen skulle man i praktiken kunna skicka ut vilken fråga som helst och få ett gratis svar, råd eller konkret hjälp. Det finns alltid någon vänlig själ som ställer upp. Anonymitetens vara eller icke vara, spelar det någon roll? Nef, skriver bra om detta.
Jag menar spindeln i nätet, är vi alla. Hur vi beter oss i de ‘avatarer’ vi gestalter ger oss också en slags gruppering och tillhörighet på nätet. Jag tror inte på slumpen att man får sina favoritbloggare, även om det många gånger är pga andras intresse man hittar till en ny bloggare att lägga i rss-samlingen.
Dare to face your new friends, skrev jag för ett tag sedan. I de orden kan man tolka in mycket. Personligen skulle jag aldrig ha problem att träffa någon i den fysiska världen som jag ‘pratar’ med på nätet, för jag försöker att bete mig på samma sätt på nätet som i verkligheten. I det inlägget skrev jag
”Jag tycker det är väldigt trevligt med olika sociala nätverk för jag gillar att träffa nya människor och utbyta åsikter och diskutera. Men jag vill göra det på mina villkor, när jag har tid och lust och inte när andra känner för att chatta eller leka. Jag har en egen regel – Jag addar inte namn för att samla på kompisar eller för att verka omtyckt, därför är mina ‘listor’ sparsamma. ”
Den röda tråden för mig i bloggosfären blir således. Bemöt andra som du själv vill bli bemött, så korsar ens vägar varandra den dagen man verkligen behöver det. Teflonminne är gårdagens exempel på det. Vi känner inte varandra och har relativt nyligen hittat varandras bloggar. Ändå ställde han helhjärtat upp och hjälpte mig helt spontant.
Man kan diskutera och ha olika åsikter men ändå ha respekt för varandra. Jag minns en gång när jag kommenterade hos Deep.Ed om ‘lyckopiller’, som jag minns det så kunde det lika gärna ha resulterat i vi blev ‘fiender’. Jag tyckte en sak och han en annan, vilket jag upplevde som att han blev sur och snörpte av mig, med ord typ ‘man vinner inga pluspoäng hos mig att tycka så’.
Till saken hör att det var i begynnelsen när jag klev ut och försökte börja kommentera i den stora bloggosfären, hos de mer kända namnen. ( jag klev ut i stooora bloggosfären som Alter Ego i januari 2007 ). Innan har jag haft så stor respekt för de ‘kända’ att jag inte vågat tränga mig på och kommentera, fast jag har hållit till på nätet i minst 10 år. Så denna händelse kunde ha avskräckt mig för att fortsätta kommentera hos andra. Men jag tog mig till sans och valde att ignorera känslan och fortsatte kommentera och länka till såväl honom som andra. Man väljer helt enkelt själv vilka strider man vill ta. Idag ser jag Deep:Ed som en vän, ja faktiskt även IRL, fast vi bara träffats en gång.
Jag ska avsluta detta röriga inlägg med att säga, helt apropå vad framtidens internet, sociala media och virtuella världar kan ha för betydelse. Jag tror nämligen den röda tråden ligger i att allt mer i samhällets fysiska värld kommer att bli digitalt. Bloggosfären blir lite som telefonkatalogen, sök den hjälp du behöver och hjälpen finnes. I grunden kommer alltid en kärntrupp att finnas, de som på ett eller annat sätt byggt sig ett ‘namn’ i olika ämnesområden. Det finns alltid någon som känner någon och likväl som vi rekommenderar någon, kommer vi att avråda från andra. Oavsett vilket alias de går under så finns den röda flaggen hissad.
När det gäller mig själv, så vill jag ta tillfället i akt och tacka alla som på ett eller annat sätt möjliggjort att min blogg faktiskt florerar och omnämns ibland. Jag ger inte mig själv den äran, att ha kommit så pass långt på nästan ett år ( 4 månader först på wordpress.com och resten här ) för enligt statistiken så har jag inte speciellt många som troget följer min blogg och jag har i förhållandevis väldigt få som kommenterar mina inlägg. Så jag ska nog främst tacka Johan Larsson för hans tjänster som knuff, intressant och bloggar, som har gjort det möjligt att jag på något märkligt sätt ändå fått min pseudonym Alter Ego, någorlunda känt bland hundratusentals bloggar.
Tack allihopa, ingen nämnd ingen glömd – tillsammans utgör vi bloggosfärens röda tråd !
Andra bloggar om: bloggosfären, röd tråd, Teflonminne, seo, knuff, bloggar.se, bloggbesökare, bloggstatistik, internet